En tanke!

 
Att klaga över mitt juridikprov känns inte riktigt rättvisst när människor har det såhär. Därför vill jag ägna ett inlägg åt människor som just nu kämpar för sin liv i Filippinerna. Kan inte föreställa mig hur svårt de har det just nu. Har nu suttit och stirrat på skärmen i ca fem minuter men kan inte sätta ord på detta, hur självupptagen man är och hur bra vi egentligen har det och medan människor kämpar för sina liv, mister nära och genomgår saker som jag aldrig kommer förstå. Jag kan verkligen inte sätta ord på det, men jag vill ändå visa att jag bryr mig! 
De förtjänar så mycket mer och ingen borde behöva genomgå dessa fruktansvärda förhållanden. 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback